Långa tisdagen
Hej! Började ju tolv idag, så hann med ett återbesök hos kiropraktorn innan jag begav mig hitåt. Så skönt, förutom när hon knäcker nacken och jag tvingas höra när den knakar till. Annars är allt jättebehagligt och min kiropraktor är jordens mysigaste. Jag var 2 mm sned idag, men jämför det med 1 cm som jag var skev med i början av behandlingen så är det ju en klar förbättring. Efter att jag rättats till så besökte jag Tyresö centrum och införskaffade bland annat en påse naturgodis för kanonpriset 9.90 hektot. Alltså såg ni på SHF igår?? Hon Gunilla Persson måste ju lida av något? Såån förvriden verklighetsuppfattning. Hollywoodsjukan eller något. Haha åhnej, vet ni vad som just hände? Jag frågade kunden "Är det Per-Olof jag pratar med?" (vad är det med Sverige och alla hemska dubbelnamn?), Kunden svarar "nej, Per-Olof är inte hemma" varpå jag hör att det är en kvinna. Det är verkligen svårt ibland att urskilja... Det värsta som kan hända är ändå när jag ringer hem och söker Arne som nyligen har gått bort. Eller till Christen som har drabbats av en stroke och inte kan prata. Eller till Elisabeth som åkte in till sjukhuset igår. Man ringer ju så jäkla olämpligt!! Annars avskyr jag när folk pratar med mig som om jag vore fem år och mentalt efterbliven. Kan ju nästan garantera att jag gick ut med bättre betyg än dem i gymnasiet, så de kan sluta bete sig som jordens härskare. Hur lyckade kan de egentligen vara när de svarar på hemtelefonen klockan tre en vardagseftermiddag?
