Anna Nordlander

Vafan, datorn på en lördagkväll, hur lyckad är jag på en skala? Vi har gäster och har bland annat ätit grillad kyckling och passionsfruktskaka. Nu dricker jag en kopp kaffe och känner mig som femtio. Igår kväll skippades för övrigt The Ark (trots att det var ju deras sista spelning) eftersom allt var så himla stressigt och oplanerat och dessutom misstänkte jag att vi inte skulle se något i alla fall. Så jag och Issa åt middag på en mysig thairestaurang på Söder istället, jag var i säng halv elva och somnade omedelbart. Att jobba heltid suger sannerligen musten ur en, jag varnar er alla små barn som läser denna blogg! Fara, fara. Imorse kände jag på mig att jag sovit ut riktigt ordentligt, det var liksom en inneboende röst som sa mig det. Klockan var 09.05. Redan då visste jag att jag verkligen inte skulle åka in till jobbet som jag verkligen borde ha gjort (och kanske, kanske lovat chefen att göra). Egentligen visste jag det redan då jag kanske, kanske meddelade att jag skulle infinna mig på kontoret 11.00. Jag har faktiskt ett liv utanför jobbet, även om det numer känns svårt att tro.

Efter att jag gjort det nödvändiga så åkte jag in till stan och mötte upp Felicia (balla Fellan numer, hon har förvandlats till en av Sveriges coolaste människor). Kul att jag på Gullmarsplan stötte ihop med min kollega som lite apropå undrade varför inte jag hade varit på jobbet? Men jag lovar er, jag hade giltiga anledningar! Slank vidare ned till tunnelbanan och kände mig jättenöjd med dagens val av göromål. Köpte en galet snygg jacka inne på Zara, ni kommer smälla av när ni ser mig. Sedan spatserade vi upp till Östermalmstorg där jag återförenades med mitt gamla jobb och hälsade på Frederika som faktiskt befodrats till chef. Hon är duktig hon! Man kan ha tur med sina kolleger, hörrni! Utan donken ingen Frederika, och det hade varit synd det! Nu ska jag sörpla i mig den sista kaffedroppen. Ta hand om er, ni galna lördagsfestare. Vi återses i slutet av oktober.