Anna Nordlander

Hahaha. Hade just ljudfilsträning med chefen. En del kunder gillar inte mig pga min tydliga Stockholmsdialekt (en del påstår sig till och med inte FÖRSTÅ vad jag säger), och det brukar irritera mig, men i det här exemplet måste jag ju ge kunden rätt. Här ringer jag, en Stockholmstjej och ställer lite frågor kring tevetittandet. Har precis undrat om de är fler i familjen och fått svaret att ja, de är fyra, varpå jag frågar om de har fler teveapparer då också? "Nej, vi klarar oss med en" svarar kunden. Det är då det fasansfulla inträffar, som liksom bekräftar alla fördomar man kan tänkas ha om en stockholmare: "Säkert" svarar jag, sjukt drygt och överlägset, nästan som om jag kvävde ett fniss. Jag insåg mitt misstag i samma sekund som yttrandet skedde, men då var skadan redan skedd. Jag förstår varför han inte var redo att köpa av mig. Förlåt!