Anna Nordlander

Godmorgon mitt herrskap! Sitter i soffan med Henke och slötittar på någon film på Canal+, laddar upp de sista bilderna från USA och tänker på att jag idag faktiskt måste klippa mig. Det går inte att skjuta upp det längre, trots att jag just nått en ganska bra längd på mitt hår. Idag är annars en dag då jag helst skulle vilja titta på en massa filmer, eftersom jag i stort sett aldrig gör det så har jag liksom missat alla de här titlarna som alla andra har sett och lovordar. Detta ska jag dock inte göra. Ska nämligen bli blodgivare idag hade jag tänkt mig. Åh, vilken god människa den där Anna är, tänker ni nu. Både världsförälder och blodgivare!! What a girl!!! Måste bekänna en sak. Ifyllningsblanketten till Unicef världsförälderfond ligger fortfarande kvar i skrivbordslådan, orörd. Jag ska fylla i, har liksom bara inte kommit mig för än! Kände att jag behövde ventilera mig angående det, det tar lite på mitt samvete. I SF var jag å andra sidan en exemplariskt fin person. Det vimlade nämligen av tiggare där, och en dag när jag precis hade varit ute och shoppat och hade händerna fullproppade med kassar så kom en smutsig man fram och bad om en dollar. Jag reagerade knappt, kollade inte ens, fortsatte gå längs med gatan. När jag kommit en bit drabbades jag hur som helst av en sån panik, för herregud vad hemskt det kändes att där gick jag med alla mina kassar utan att ens ha en dollar över till honom. Som det nu var hade jag precis köpt två yoghurtar, så jag sprang tillbaka med den ena i högsta hugg med tanken att jag skulle skänka den till honom. När jag kom fram var han tyvärr inte kvar. Men så att ni vet. Jag är en snäll människa.