Anna Nordlander

På uppmaning av min mest trogna läsare, lovade jag att skriva så fort jag kom hem från jobbet! Har varit en urusel helg, bloggmässigt sätt, förstår att ni är besvikna. Antar ni att jag har haft ett liv? Det skule man allt kunna tro, men där drog jag er allt vid näsan! Jag har jobbat både igår och idag, gått upp i gryningen och därmed försakat allt som kallas helgfrid (om det inte är ett ord, så borde det vara det). Fredagens bestyr blev som väntat väldigt mysigt, som allt jag gör med min fina älskling som jag är supermegakär i! Innan bion drog igång tog vi ett glas vin respektive öl i Söderhallarna och med jazzmusiken i bakgrunden var det väl nästan så att vi frågade om pensionärsrabbat. Filmen var helt ok, men antagligen är det något fel på mig och Mart som inte förstod dess egentliga storhet. Medan vi satt och fnissade, satt de övriga och storböla. Där fick vi minsann skämmas! Vidare på lördagen, så vankades det släktparty hos mig och folket hade redan anlänt innan jag själv hade gjort det. Blev en myskväll med mina fina kusiner. Vi hade bland annat en storsamling i min säng framför Shan da man på youtube, han är legendarisk! vanligtvis får jag spasmiska besvär av att vara för nära för måna människor på samma gång, men kanske har jag efter att ha passerat 18-årslinjen vant mig av med den skadan och jag kunde därför tryggt gosa med mitt sällskap.

Nu har jag, som sagt, precis anlänt från jobbet. Dagen förflöt utan nämnvärda bekymmer. Kanke var jag dock lite väl ivrig på att få komma hem, för när jag sprang (notera sprang) till bussen föll jag pladask på en isfläck med näsan i marken och fick skamset gå på bussen som alla verkade ha sett min lilla olycka. Ikväll kommer min snygga pojkvän hit, ni anar inte vad den killen gör mig lycklig!