Anna Nordlander

Dagen har varit olidligt lång. Att vara i Tyresö Gymnasium från 8.15-17.30 tillhör väl inte heller i vanliga fall mina favoritsysslor, men idag var det verkligen ovanligt plågsamt. Trött och korthårig var bara några av de parametrar som drog ner humöret. Tvingades dessutom ut i minus 500 grader av min idrottslärare för att ta en "uppfriskande" promenad eftersom det inte fanns skridskor i rätt storlek för utlåning. Slutade med att jag från och med klockan två var totalt nerkyld och huttrade resten av skoldagen, någon anmärkte till och med blå läppar.Från och med klockan halv fyra var jag dessutom vrålhungrig, trots att jag förutseende nog hade packat ned mellanmål i väskan, men som bevisligen var otillräckligt. Var därför grinig fram tills att det sent omsider äntligen var tillåtet att ta sitt pick och pack och gå hem. Om det nu varit så väl, att jag gått hem, lagt mig i soffan, virat in min i en filt, kokat upp en liter te och ätit ostsmörgåsar och choklad tills jag storknade. Men självklart inte, det var som om jag drevs av en osynlig kraft att vilja göra denna tisdag så outhärdlig som möjlig. På fastande mage åkte jag vidare till gymmet, träningen blev, inte särskilt oväntat, katastrofalt urusel. Nu är jag finally home, har ätit och läst tidningen. Börjar komma i fas igen. Ska hoppa in i dushen och därefter ta tag i filosofin! I ett hopp att få en bra avlsutning på dagen, har jag köpt med mig en påste naturgodis hem. Men idag är väl dagen då jag upptäcker att jag är nötallergiker.