Den usla flickvännen.
Det var inte Martins kväll heller igår, åtminstone inte på slutet. Jag hade lagt ut nycklar åt honom så att han skulle kunna komma hit när han ville, ha jobbade natt och skulle eventuellt ut senare med sina vänner. Vid tretiden hade jag somnat, trots att jag kämpade med att hålla mig vaken, och väcks efter många om och men av att mobilen ringer. Då hade Martin stått ute i kylan i 20 minuter (han hade dessutom behövt gå hit från centrum) och ringt mig flera gånger utan resultat. Min bror hade nämligen tagit in nycklarna när han kommit hem, och Martin ville inte ringa på. Kallt som ett isblock fick han äntligen komma in i värmen, men inte för att mötas av kärleksfulla kramar, nejnej. Jag var en hemsk flickvän som höll mig på min kant av sängen för att inte smittas av hans köld. Så fort min hårinpackning har sköljts ur ska jag gå upp och pussa på honom tills han vaknar!
