Anna Nordlander

Woopa drygt en timme kvar och sen bär det av hemåt. Ska absolut ta mig en pw, shit vad jag vill ut och röra på mig, men därefter hoppas jag på besök av min Stilige Man. Han är grymt snygg, om ni inte visste det. Lång och perfekt. Underbar. Det hugger i mitt hjärta när jag tänker på att jag snart ska åka ifrån honom.

Här på jobbet myser vi med pepparkakor och julmusik, jättetrevligt. Inatt drömde jag dock att jag låg längst ned på säljlistan, och att alla andra plingade helt frenetiskt i säljklockorna. Alla var jätteglada och tjoade och tjimmade, medan jag sjönk allt djupare ned i stolen och kände min sista smula självförtroende långsamt dö... Hemskt var det. En smula realistiskt också för den delen. Om ni vill finna ett effektivt tillvägagångssätt att tillintetgöra en persons känsla av betydelse, så skall ni rekrytera denne till en säljfirma (förutsatt att vedebörande är en kass säljare). Pang bom bang. Spiken i kistan sätts ganska så omgående. Man får ha lite skinn på näsan för att kunna stå på sig även i dåliga dagar som säljare! Det är ett ärligt jobb, men också väldigt roligt när det flyter! Mitt företag är underbart och dessutom har jag världens bästa chef♥