Lär dig livets stora gåta: älska, glömma och förlåta.
Nu är det fredag och bolagets två andra företag har redan slutat, vilket innebär att jag i min kaffepaus jag tog alldeles nyss stötte på några av säljarna med en varsin pilsner i handen. En och en halv timme kvar till helg, ska försöka sätta åtminstone två ordrar till innan jag går hem för dagen. De två senaste dagarna har säljet gått riktigt bra, så även om jag ligger efter i takt så finns det ändå ett hopp om att reparera en liten bit av skadan om det fortsätter i det tempot! Sälj är fantastiskt kul när det går bra, det har jag säkert nämn innan. Har en tendens att vara tjatig. Visst hatar man när man råkar berätta nånting flera gånger för samma person? Särskilt om det är något som kan uppfattas som skrytsamt.
Hur ser era fredagsplaner ut då? Lär bli en obesvarad fråga, I know, men kan ju vara trevligt om jag i alla fall försöker att få er lite mer delaktiga på min kära blogg. Hopplöst uppdrag, men jag gillar er ändå, så länge ni fortsätter besöka mig. Snart blir ju det här en tuff London-blogg också, förhoppningvis blir den spännande att följa. Jag är verkligen jätteförväntansfull vad det gäller London, men jag försöker att hålla mina förväntningar och fröhoppningar någorlunda sansade. Med risk för att låta som en tråkig pessimist så vågar jag inte tro att London-resan kommer bli helgrym, eller att jag kommer hitta en mängd nya, underbara vänner, eller att jag kommer festa på en massa coola klubbar. Självfallet vill jag att det blir så, men om man tror för mycket om någonting är det så lätt att man blir besviken, eftersom verkligheten kanske inte klarar av att leva upp till drömmen. Igår var det en månad till flytten.
Hur ser era fredagsplaner ut då? Lär bli en obesvarad fråga, I know, men kan ju vara trevligt om jag i alla fall försöker att få er lite mer delaktiga på min kära blogg. Hopplöst uppdrag, men jag gillar er ändå, så länge ni fortsätter besöka mig. Snart blir ju det här en tuff London-blogg också, förhoppningvis blir den spännande att följa. Jag är verkligen jätteförväntansfull vad det gäller London, men jag försöker att hålla mina förväntningar och fröhoppningar någorlunda sansade. Med risk för att låta som en tråkig pessimist så vågar jag inte tro att London-resan kommer bli helgrym, eller att jag kommer hitta en mängd nya, underbara vänner, eller att jag kommer festa på en massa coola klubbar. Självfallet vill jag att det blir så, men om man tror för mycket om någonting är det så lätt att man blir besviken, eftersom verkligheten kanske inte klarar av att leva upp till drömmen. Igår var det en månad till flytten.
Kommentarer
Trackback
