Lite London-prat (get used to it).

Vilken POWERMORNING! Laddade upp med en och en halv timmes gos med Martin i sängen, vilket tydligen gav mig massor med energi eftersom jag under den första jobbtimmen redan har satt tre ordrar! Om en kvart har vi rast, har spanat in den nyanlända fruktkorgen vid sofforna som ser riktigt smaskig ut: bananer, äpplen, päron, toppat med gröna vindruvor och mandariner. Ska nog ta mig en kopp te också. På lunchen ska jag hämta ut mitt nya pass hos Nackapolisen.

Resan närmar sig. Min flytt. Kommer bli ett evigt tjat nu känner jag! Allt känns så himla spännande! Vilka kommer jag umgås med? Vad gör jag första dagen? Vad ska jag jobba med? Hur ser det ut där jag bor? Jag trivs ju verkligen här hemma, men det ska bli så härligt med miljöombyte! Alla är vi ju olika, men jag tror och hoppas att jag alltid kommer vara en sån person som vill göra nya saker, se nya platser, skaffa mig nya erfarenheter. Det känns som om jag kan allt här hemma. Tyresö, Stockholm. Det händer liksom inte så jättemycket. Man har sina rutiner, och visst kan det vara skönt och tryggt, men inte så mycket mer än det. Det här blir en totalförändring, i en stad där jag kan börja om på nytt, och förhoppningsvis få en fin brittisk accent som jag är så kär i! Minns det exakta ögonblicket när jag förstod att jag vill prata brittiska. Ni blir väl inte förvånade om jag säger att det har att göra med Harry Potter? Det var i tredje filmen, Harry Potter och fången från Azkaban, i scenen där Harry står i beredskap att lämna the Dursleys efter en fight. Som svar på frågan vart han är på väg, utbrister Harry "I don't know, anywhere is better than here", varpå han stormar ut i den becksvarta natten. Där. Precis där förstod jag hur vackert det är med brittiska!

Cheers!

Kommentarer

Skicka ugglepost till mig här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0