Anna Nordlander

Idag upptäckte jag att jag har grannar som är helt sjuka i huvudet. Åtminstone har de inte läst en uppfostringsguide, i alla fall inte ett föredömligt exemplar. Där sitter jag alltså i godan ro, i min solsol, glajjorna på plats och Quidditch trough the ages i handen. Och så bryts den stillsamma eftermiddagen av att mina grannar verkar vilja klösa ögonen ur varandra. Det är alltså en barnfamilj: två ungar, en mamma, en pappa. Barnen, under 5 år, har tydligen bråkat. Ena barnet har slagit sitt syskon i magen. Pappan skriker och springer efter den skyldige och hotar med att han ska slå ungen i magen så att han "får se hur roligt det var". Det blir lugnt några minuter. Sedan fortsätter gapandet. "Håll käften", "jävla unge", "vafan är det för något fel på dig?" är några av de fraser som föräldrarna slänger ur sig. Sedan kommer mamman igång på allvar. "Kom hit med dig unge, så ska jag knipsa av dig öronen, du använder dem ju ändå inte" skriker hon och jagar ena barnet med en sån där stor trädgrådssax ni vet. Jag befann mig i chock, hela situationen var så himla bisarr. Lite småkul var det när pappan kastar iväg ena barnets leksaksko till en annan tomt och ondskefullt väser "kossan vill beta där borta istället". Fast mest hemskt var det nog. Stackars ungar, vad ska de bli av dem?

Nu ska jag träffa mina fina små töser Issa, Aro och Tove. TJEJKVÄLLAR är underbara! Men nu börjar jag bli sugen på utgång.............