Anna Nordlander

Imorse var det ganska så kyligt när jag skulle bege mig till skolan. Av den anledningen rotade jag fram min mössa från förra året, en härlig stickad som värmer gott om öronen, och tryckte bekrymmerlöst ner den över huvudet precis innan avfärd. Till min förvåning - och yttersta förfäran - haglade de nedsättande orden omedelbart. Det tycktes aldrig finna någon hejd! Martins min var besvärad och han tyckte väl att han formulerade sin tveksamhet över mössan fint, när han försiktigt sa att "oj, där är den där stora mössan igen!". Henriks hån var desto mindre undangömt, då han formligen skrek ut en förfrågan om vad jag hade fått på mig på huvudet. Med ett aning naggat självförtroende bestämde jag mig ändå för att ha på mig mössan, och jag och Martin gick mot skolan. Vid min vanliga mötesplats träffade jag Freddie och också Nils och jag trodde att jag var i säkerhet. Men inte heller de var sena med reaktionerna. "Aha, har du en ny mössa?" löd Freddies konstanterande, pannan var i det närmaste veckad av tankeverksamhet över min huvudbonad. Nisse däremot, följde Henriks exempel och var inte särksilt blygsam med sina entydiga åsikter. "Varför har du virat en filt till en turban??????????". Följt av ett hånskratt.

Mössan försvann illa kvickt så fort jag kom in i skolan. Jag antar att jag köper ny innan veckan är slut. Ärlighetens vänner♥

Här har vi skapelsen! Jag är allt för förkrossad för att ta på mig den igen, men Henrik ställde gladeligen upp, beredd att få mössan att verka ännu fulare än vad den faktiskt är....