Anna Nordlander

Jag fyller 18 om några månader. Då har jag mina föräldrars tillåtelse att operera mina bröst. Ingen dramatisk förändring, men ett par storlekar upp. Naturligt, men ändå kurvigt, inga pangtuttar som står i högan sky liksom. Jag har en sådan fruktansvärt beslutsångest! Just nu är jag helt övertygad om att yeah, I'll go trough with it, medan jag så sent som i förrgår tvärtom var mer inne på det andra spåret. Acceptera. Inse. Såhär är jag född, varken mer eller mindre, det här är jag, platt som fan men funkar ändå. Människor betraktar också det här på så olika sätt! Vissa tycker att bättre inga tuttar än opererade, medan vissa tycker att det är helt okej med opererade så länge de inte utstrålar fake, fake, fake. Jag vill heller inte få någon nedsättande stämpel på mig, eller att folk refererar till mig som "aa men du vet Anna, hon som opererat brösten!". Ibland kan jag själv se skönheten i de små brösten, medan jag vid andra tillfällen avgudar kvinnligheten med ett par rejäla bröst på plats.

I alla händelser, har jag precis diskuterad med mamma. Vi ska boka in en konsultation nu i höst och disktutera med de som vet någonting om allt detta virrvarr som de olika teknikerna och inläggen innebär. Det som är viktigt för mig, är att jag kommer kunna amma mina framtida barn och att jag behåller känseln!

En av världens vackraste kvinnor är vid närmare eftertanke rätt så plattbröstad



Å andra sidan, har vissa av bombnedslagen bröst så att det räcker och blir över