Andligt?
Jag tror att jag tror på andlighet. I samband med att min morfar dog hände en rad underliga händelser som gick att koppla direkt till honom. Bland annat kunde jag svära på att jag en dag på väg hem från bussen såg honom. Han satt på sin elmoppe, tog av sig sin keps som han alltid hade med texten "Ha dé!" och vinkade till mig innan han försvann igen. Ett sista avsked för att han utan förvarning rycktes bort från mig i all obarmhärtighet, eller en synvilla som uttryck för min desperation och sorg? Är andliga ting överdrifter, ett behov av kontakt, förvrängningar av naturliga ting, eller är det på riktigt? Dör vi bara, eller fortsätter vi leva? Kanske dör vissa, medan andra lever vidare? Undra vilka det i så fall är som får leva vidare.
Kommentarer
Trackback
