Anna Nordlander

Hellluuuu! Har nyss ätit middag, har varit som bedövad i munnen hela dagen, men nu lyckades jag tugga även på den vänstra sidan (där tanden är på G fram). Trots tandsmärta åkte jag till gymmet efter att ha tagit hand om bion för Fellans räkning som befunnit sig i Falkenberg fram tills ikväll. Mitt resonemang bottnade väl i att man inte tränar med tänderna, även om det hade varit en jättepassande anledning till att skippa träningen en ruggig höstkväll som denna. Usch, på bion förresten, kom en flicka på gissningsvis 7 år gråtandes ut ur salongen. Det visade sig att några äldre killar skrattat åt henne och skrikit elaka saker på grund av hennes ticksbesvär. Det skär verkligen i mitt hjärta när jag tänker på det, lilla tjejen!! Var tvungen att krama henne hårt en bra stund innan jag kände att jag tröstat henne åtminstone lite. Sånt här kan jag tänka på i evigheter och verkligen må dåligt för andra personers skull. Mänskligheten förundrar mig ofta, både åt det ena och det andra hållet.

Kärlekssnack (frivillig läsning): Nu ska jag krypa ihop i soffan och läsa. Jag saknar min Marty förskräckligt mycket, jag är nog olagligt mycket kär! Visste ni att det är möjligt att bli mer och mer kär för varje dag som går? Det är en konstant känsla av tomhet när jag inte är med honom, som om en bit av mig är borta. Äntligen kan jag förstå hur min bästa vän Felli känt det i alla dar gällande sin man Philip. Martin älskar för övrigt paret Felicia och Philip över allt annat, det blir en stor dag när han äntligen får träffa herr Wiklund. Åh, jag älskar också det paret, de är så satans vackra tillsammans och dessutom starka som står ut med långdistans...