Anna Nordlander

Jag triggas verkligen igång av bråk. Inte om de är allvarliga och jag är ledsen över det, men när det gäller någonting ytligt som jag kan diskutera och inte ha så mycket personliga känslor inblandade i, då tycker jag att det är.. roligt. Jag är inte en konfliktsökare, men jag tar mer än gärna en fight! I vissa lägen är det förstås inte så önskvärt, men mestadels är det troligen till min fördel! (Nisse and co, yes this is directed to you...)

Idag i skolan var för övrigt Nationaldemokraterna (tillsammans med ett par andra partier) på besök i skolan. Jag läste igenom deras partiprogram för skojs skull och blev försäkrad om vilka idioter de är. "Har du också drabbats av mångkulturen?", "Jag röstar på ND därför att jag vill att mina barn ska växa upp i en värld fri från misshandel, våldtäkter och rån" (ja, för just det, problemet är ur vägen om vi kör ut alla invdandrare?). Personligen håller jag med om ganska många punkter de kategoriserade främlingsfientliga partierna står för. Jag tycker att migrationspolitiken i allmänhet och intergrationspolitiken i synnerhet bör förändras. Jag tycker inte det är okej att namnge gator med syrianska namn; det ska vara tillåtet att sjunga svenska nationalsången utan att bli betraktad som rasist; vi ska inte låta exempelvis muslimska högtider bli röda dagar i vår kalender; och vi måste naturligtvis fördela invandringen jämt mellan både områden och länder Men, jag ser det samtidigt som en självklarhet att man ska öppna sina landsgränser och ta hand på sina medmänniskor. Invandring är inte någonting negativt!

Jag anser att man självfallet ska ta seden dit man kommer: precis som jag respekterar andra länders lagar och normer, ska andra personer respektera våra när de kommer till Sverige. Det är exempelvis inte acceptabelt att jag ska behöva bli kallad slampa när jag klär mig i korta shorts och linne en varm sommardag; det betraktelsesättet hör inte hemma här. Förutom att visa respekt för det allmänna förhållningssättet, ser jag det som en självklarhet att man visar respekt för landet i sig själv. Har man blivit beviljad asyl så sitter man inte bitter inne i sin lägenhet och spyr galla över Sverige, det svenska folket eller den svenska regeringen; man sitter inte enträgat inne och fortsätter prata arabiska tittar på muslimsk teve - för att sedan skylla på den svenska staten för sin segregerade situation! Som sagt, den svenska ingerationspolitiken är bristfällig - men ta då saken i egna händer och var aktiv i din sammansvetsning med Sverige, om staten inte har lyckats. Ja, det kan vara oerhört svårt, men vem har sagt att det ska vara lätt? Det är inte oproblematiskt att komma nyanländ till ett annat land, inte kunna språket, inte veta hur man beter sig eller vart man ska vända sig. Mycket ligger i ens attityd - ligger man i och anstränger sig för att hålla sig positiv och engagerad är möjligheterna till en bättre levnadssituation betydligt bättre än om du stänger in dig och bygger upp ett agg mot det land som har accepterat dig som en av sina medborgare.

Det har uppkommit ett olycksaligt "vi-och-dom-tänkande". Visst är det så att svenskarna står för en del av detta, men vi beskylls allt för lättvindigt för att vara rasister. När invandrarna pratar om "oss svenskar", då är det ingen som reagerar? Man måste kunna prata om problemen med invandring utan att vara rädd för att bli stämplad som främlingsfientlig. Att vara realist är inte alltid så bekvämt, men svenskarna måste bli bättre på att ta tjuren vid hornen och våga beröra ömtåliga punkter med pondus och självsäkerhet. Annars kommer extrempartier som SD och ND att växa, vilket vore förödande.