To put on a smile, can be the hardest thing to do
Nu har nyss älskade Westman släntrat hem i mörkret! Vi har slappat i min säng hela kvällen och pratat, kollat på Svenska Hollywoodfruar (som jag missade igår, nooo sista avsnittet!), ätit pepparkakor, löjrom och After Eight. Supermegamysigt!
Just nu känner jag dock att jag skulle behöva något av det där som jag skrev om i föregående inlägg. Allra helst skulle jag vilja att Martin fanns här och höll om mig tills jag somnade. En varm famn. Det är precis vad jag behöver. Jag bara undrar, hur kan det bli så fel, när man vill så rätt? Jag är trasig. Mer eller mindre hel, beroende på dag. Tom. Tomhet. Trött. Ledsen. Arg. Sårad. Turbulent innanvälde. Dags att gå och lägga mig innan det här förvandlas till en manodepressiv blogg, men ibland måste man få skriva av sig. Om än ytligt, ytligt. Egentligen har jag allt att glädjas åt. En note to myself. Kram och godnatt♥
Just nu känner jag dock att jag skulle behöva något av det där som jag skrev om i föregående inlägg. Allra helst skulle jag vilja att Martin fanns här och höll om mig tills jag somnade. En varm famn. Det är precis vad jag behöver. Jag bara undrar, hur kan det bli så fel, när man vill så rätt? Jag är trasig. Mer eller mindre hel, beroende på dag. Tom. Tomhet. Trött. Ledsen. Arg. Sårad. Turbulent innanvälde. Dags att gå och lägga mig innan det här förvandlas till en manodepressiv blogg, men ibland måste man få skriva av sig. Om än ytligt, ytligt. Egentligen har jag allt att glädjas åt. En note to myself. Kram och godnatt♥
Kommentarer
Trackback
