Anna Nordlander

När jag precis var på väg hem från gymmet möttes jag av världens gladaste 40-åring i backen: samtidigt som han skrattade, tog han sats och kanade ner för isen, gång på gång på gång. Ashärlig!

Satt precis och diskuterade helgens terrorattacken  med mamma och pappa. Jag är så fylld av känslor och åsikter! Vi spaltar upp dem.

1. Terror-attacken var uppenbarligen ett misslyckande, och enligt rykten ska terroristen ha varit på väg till T-centralen - men bomben detonerade för tidigt. Detta var alltså exakt samtidigt som jag själv just skulle ta tunnelbanan hemåt. Jag, tillsammans med hundratals andra stockholmare, ska med andra ord vara lyckliga över att vi har livet i behåll. Förstå vilken total katastrof det hade inneburit om mannen hade lyckats med sin plan! Förödande.

2. Med tanke på att attacken nu mest framstår som ett pinsamt försök till terrordåd, kommer det inte sporra andra extremister att göra om samma sak, på riktigt för att återskapa någon slags respekt och fullborda uppgiften? Den sprängda terroristen framhåller ju för övrigt att han inte är ensam, utan har stöd.

3. Lars Vilks. Suck. På många sätt och vis stödjer jag honom: vi lever i ett fritt och öppet samhälle som vilar på grundpelare som yttrande - och tryckfrihet. Det förtar dock inte det faktum att vi trots det kan leva i respekt för varandra. Vi kommer aldrig lyckas förstå hur helig Muhammed är för muslimer och varför det är så viktigt att man inte får avmåla honom. Vi tycker det känns löjligt, och det må så vara. Jag har inte lust att sätta livet till för att Wilks ska få måla onöda målningar på Muhammed. Han ska till och med ha målat av terror-händelsen! Wilks bör rimligen känna skuld och ett ansvar i det här, men det verkar han inte göra ens en gnutta. Trots att hela Stockholm står under terror-hot som delvis sägs motiveras med hans verksamhet.

4. Jag ska egentligen in till stan i helgen och köpa de sista julklapparna. Nu känns det faktiskt lite olustligt, och jag funderar på att ta Nacka Forum istället. Det gör mig sjukt arg på mig själv! Det är precis vad extremisterna vill, att vi ska vika oss för skräcken! Och gör vi det, då ligger världen riktigt risigt till. Vi bör stå upp för vår fina demokrati, för våra principer och för våra tankesätt. Frågan är, vad som blir priset. Hur kommer egenligen vår värld se ut om ett år? Två, tre, fyra, fem? Just nu är jag fan rätt skakis.



Inte så värst smart