Anna Nordlander

Hmm. Jag gråter ganska sällan. Jag kan bli ledsen över saker, men ofta försöker jag vända det till ilska istället, det är en skönare känsla och lättare att hantera. Fast ibland är det förstås skönt att gråta ut tills tårarna tar slut. Jag har aldrig gråtit så mycket som mär jag förlorade min morfar. Jag har svårt att gråta till filmer, men det är klart att en och annan tår föll när Dobby dog sin ärofyllda död i den senaste HP-filmen. Eller scenen i Titanic, med det gamla paret som håller varandras händer när vattnet forsar in i hytten. Snyftade faktiskt ikapp med resten av biopubliken till under The last song också, när pappan dog i cancer. Annars är gråta inte min grej faktiskt! /Tuff_tjej__ynka_17_år