Anna Nordlander

Sååå, mina rädslor. Det första, helt spontana, är ormar. Fy satan vad jag är skraj för ormar! När vi var på Mallorca för ett par år sedan, hade hotellet arrangerat en ormshow på kvällen. Jag började seriöst att böla när de gigantiska, ondsinta, lömska varelserna släpptes lösa på golvet och kutade därifrån. Annars är jag ganska rädd för mörker, då sprudlar min fantasti hej vilt och jag hinner knåpa ihop miljontals läskiga scenarion under loppet av bara ett få sekunder. Jag är rädd för att åldras också. Att hitta det första gråa håret. Märka att hörseln inte funkar lika bra som tidigare. Inte kunna gå utan käpp. Annars är jag inte särskilt rädd av mig. Tro på er själva så märker ni hur få saker man egentligen har att noja sig över!