Regrets

Innan jag åkte till Varberg var jag förfärligt trött på mitt jobb.

Jag klagade som en vettvilling (trots att jag jobbat lika mycket som resten av oss anställda ungdomar).

Förhandlade till mig ett par lediga dagar den kommande veckan (med start imorgon).

Efter att ha inandats västkustluft den senaste veckan och befunnit mig i stadiet "bara vara", har jag emellertid återfunnit all den där extra energin som ett tag var som bortförd av vinden.

Jag är redo att med bravur axla arbetsuppgifterna igen.

Men då sitter jag ju här. Utan så mycket jobb och med en längtan efter en stadig lön att inkassera den 25:e.

Är människan av princip aldrig nöjd?

Kommentarer

Skicka ugglepost till mig här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0