Anna Nordlander

Jag börjar bli en galenpanna och även om det känns alright för de flesta skrämmer det skiten ur mig! Visst är jag övertygad om att det är temporärt (och det handlar inte ens om någonting ens nämnbart om jag sätter det i jämförelse) men för mig som alltid varit diagnoserad "överdrivet ambitiös" är det ändå märkbart. Jag ska härmed heligt bedyra att detta är en övergående fas som jag inte hyser några intentioner att fastna i. Jag mår inte bra av det, jag mår som bäst när jag är riktigt edgy! Ikväll åker jag till något random som kallas Marty. Pussisar♥